GUIDE

Spädning i två steg: C1V1 = C2V2 förklarat

Så späds en färdig lösning till en lägre koncentration: formeln, när ett andra steg behövs, ett räkneexempel i mg/ml och hur den nya flaskan märks.

I korthet

stamlösning i räkneexemplet

0,2 ml

vätska som tillsätts i exemplet

1,8 ml

spädningsfaktorn från 5 till 0,5 mg/ml

10 gånger

Vad är en spädning i två steg?

En spädning i två steg betyder att en färdig lösning, stamlösningen, späds en gång till för att få en lägre koncentration i en ny flaska. Första steget är beredningen av pulvret, andra steget är spädningen av lösningen.

Beredningen, från frystorkat pulver till lösning, beskriver beredningsguiden. Den här guiden börjar där den slutar: du har en lösning med känd koncentration och vill ha en svagare. Räkningen är densamma oavsett substans, och den handlar om volymer och koncentrationer, inte om vad lösningen ska användas till.

Alla laboratorier som späder lösningar använder samma formel: C1V1 = C2V2. Den räknas för hand på en halv minut, och resultatet går att kontrollera i kalkylatorn innan något förs över.

Fyra vanliga fel vid spädning

• V2 som tillsatt vätska Då blir den nya lösningen något svagare än tänkt. Tillsätt V2 minus V1.
• Olika enheter Milligram och mikrogram i samma formel ger fel med en faktor tusen.
• Omärkt flaska En spädd lösning utan etikett går inte att skilja från stamlösningen.
• Inget batchnummer Utan stamflaskans batchnummer går den nya lösningen inte att spåra till rätt rapport.

Vad betyder C1V1 = C2V2?

C1V1 = C2V2 betyder att mängden substans är densamma före och efter spädningen: koncentration gånger volym i det du tar ur stamflaskan är lika med koncentration gånger volym i den nya lösningen. Spädningen tillför vätska men ingen substans.

Formeln löses nästan alltid för V1, alltså hur mycket stamlösning som behövs: V1 = C2 × V2 ÷ C1. Vätskan som ska tillsättas är sedan V2 minus V1. Det sista steget är det som glöms oftast, och utan det blir lösningen något svagare än tänkt.

Förhållandet C1 ÷ C2 kallas spädningsfaktor. Går du från 5 mg/ml till 0,5 mg/ml är faktorn 10, och varje volym som behövs för en viss mängd blir tio gånger större. Mer om hur koncentration och volym hänger ihop finns i artikeln om koncentration och volym. Kalkylatorn räknar samma sak åt dig, och hur dess fält fylls i visar guiden om kalkylatorn steg för steg.

När behövs en spädning i två steg?

En spädning i två steg behövs när de volymer du ska mäta ur stamlösningen blir för små för att läsas av säkert på sprutans skala. På en U-100-spruta är ett streck 0,01 ml, och en volym på ett par streck blir en uppskattning snarare än en avläsning.

Är stamlösningen stark kan varje uttag bli mycket litet. En volym på 0,02 ml ligger två streck från botten, och ett halvt streck fel är då 25 procent. Späds lösningen tio gånger blir samma mängd 0,2 ml, tjugo streck, och samma halva streck är 2,5 procent.

Alternativet är att bereda pulvret med mer vätska från början, vilket ofta är enklare. Ett andra steg behövs när flaskan redan är beredd, eller när skillnaden är så stor att en enda flaska inte rymmer vätskan. Hur skalorna läses beskriver guiden om sprutor och skalor, och sterila 1 ml-sprutor finns med U-100-skala. Varför små volymer också tappar en del i sprutans spets förklarar artikeln om dödvolym.

Räkneexemplet steg för steg

En stamlösning på 5 mg/ml späds tio gånger till 2 ml med 0,5 mg/ml.

1. Känd stamlösning

   En flaska med 10 mg beredd med 2 ml ger C1 = 5 mg/ml. Skriv upp det talet först.

2. Bestäm målet

   Du vill ha C2 = 0,5 mg/ml och en ny lösning på V2 = 2 ml.

3. Räkna fram V1

   V1 = C2 × V2 ÷ C1 = 0,5 × 2 ÷ 5 = 0,2 ml stamlösning.

4. Räkna fram vätskan

   Vätskan som tillsätts är V2 − V1 = 2 − 0,2 = 1,8 ml.

5. Kontrollera mängden

   0,2 ml × 5 mg/ml = 1 mg substans i 2 ml, vilket är 0,5 mg/ml. Räkningen går ihop.

Hur kontrollerar du att enheterna stämmer?

Enheterna stämmer när C1 och C2 står i samma enhet och V1 och V2 står i samma enhet; då tar enheterna ut varandra och svaret får volymens enhet. Blandas milligram och mikrogram, eller milliliter och mikroliter, blir felet en faktor tusen.

Räkna därför om allt till samma enheter innan du sätter in talen. 500 mikrogram per milliliter är 0,5 mg/ml, och 200 mikroliter är 0,2 ml. Hur mg, mcg och andra enheter förhåller sig till varandra finns i artikeln om mg, mcg, IE och enheter.

En snabb rimlighetskontroll är att V1 alltid ska vara mindre än V2, och att C2 alltid ska vara lägre än C1. Du kan också kontrollera resultatet i kalkylatorn: skriv in den mängd substans du förde över (C1 × V1) som mängd i flaskan och V2 som tillsatt vätska. Koncentrationen den visar ska vara C2.

Bered hellre med mer vätska från början

Om flaskan ännu inte är beredd är det ofta enklare att välja en större vätskevolym direkt än att späda i efterhand. Ett steg färre betyder en flaska färre att märka och ett moment färre där något kan gå fel.

Hur märker du den nya flaskan?

Den nya flaskan märks med koncentrationen, vilken stamlösning den späddes från, vilket lösningsmedel som användes och datum. Utan de fyra uppgifterna går lösningen inte att skilja från stamlösningen, och en förväxling mellan dem är ett fel lika stort som spädningsfaktorn.

Skriv koncentrationen i den enhet du räknar i, till exempel 0,5 mg/ml, och gärna spädningsfaktorn bredvid. Ange stamflaskans batchnummer, så att den nya lösningen kan spåras till rätt analysrapport. Lösningsmedlet är oftast bakteriostatiskt vatten, och en spruta på 2 ml med Luer-lock, graderad i steg om 0,1 ml, räcker för att mäta upp vätskan i exemplet.

Datumet är startpunkten för hur länge lösningen kan förvaras. Vad som styr den tiden, och varför en öppnad flaska bakteriostatiskt vatten har en egen gräns, beskriver artikeln om 28-dagarsregeln.

Vanliga frågor om spädning

Läs av rätt streck

Guiden om sprutor och skalor visar hur en volym blir ett streck på sprutan.

Läs guiden om sprutor