· Uppdaterad
Jämförelse
GHK-Cu och BPC-157: hudkoppar mot ett magfragment
Båda kopplas till vävnadsreparation i den refererade litteraturen, men de har olika ursprung, olika mekanism och ett mycket olika underlag hos människa.
I korthet
- GHK-Cu:s mängd i protokoll
- 1–2 mg
- BPC-157:s mängd i protokoll
- 250–500 mcg
- BPC-157:s halveringstid (råtta)
- 0,5 h
Två helt olika molekyler
GHK-Cu är ett kopparkomplex av tripeptiden glycyl-histidyl-lysin, isolerad ur human plasma och känd sedan 1970-talet för sin förmåga att binda koppar(II). BPC-157 är en syntetisk 15-aminosyrasekvens som beskrivs som en delsekvens av ett protein i human magsaft. De delar ingen strukturell släktskap och listas i olika kategorier i kompendiet — hud respektive vävnadsläkning — men nämns ofta i samma andetag när reparation diskuteras.
Ursprung
GHK-Cu: kopparbindande tripeptid ur human plasma. BPC-157: syntetisk fragmentsekvens av ett protein i magsaft.
Beskriven mekanism
GHK-Cu: påverkan på genuttryck i extracellulär matris och koppartransport in i celler. BPC-157: kvävemonoxid- och VEGFR2-signalering i djurmodeller.
Halveringstid
GHK-Cu: inte publicerad för människa, oavsett tillförselväg. BPC-157: 0,5 timmar, men bara uppmätt på råtta — ingen humandata finns.
Underlag hos människa
GHK-Cu: en randomiserad studie, utvärtes efter laserbehandling. BPC-157: ingen — hela underlaget är djur- och cellstudier.
GHK-Cu: nästan uteslutande en utvärtes litteratur
Den publicerade humandata som finns för GHK-Cu gäller ett topikalt koppartripeptidkomplex efter CO2-laserbehandling av hud — inte injektion. FDA har tvärtom listat GHK-Cu bland de råvaror som kan innebära betydande säkerhetsrisker vid injicerad användning. Det gör GHK-Cu till ett ämne där hudlitteraturen är jämförelsevis god men där underlaget för det tillförselsätt sajten säljer råvaran till är obefintligt.
Frågor att ställa innan man jämför
- Handlar det om samma väg in? GHK-Cu:s enda humanstudie är utvärtes; BPC-157 säljs för ett helt annat tillförselsätt utan någon humandata alls.
- Är kategorin en marknadsterm? Båda marknadsförs under samlingsbegreppet "reparation", men de tillhör olika kompendiekategorier och delar ingen strukturell släktskap.
- Vilken storleksordning gäller? Mängderna skiljer sig ungefär hundrafalt — GHK-Cu i milligram, BPC-157 i mikrogram — vilket påverkar hela hanteringen.
- Finns det någon humandata alls? GHK-Cu har en randomiserad studie efter laserbehandling; BPC-157 saknar publicerad humandata helt och hållet.
BPC-157: brett citerat, aldrig prövat på människa
BPC-157 är ett av de mest refererade ämnena i den prekliniska reparationslitteraturen — gnagarmodeller för senor, ligament och magtarmslemhinna dominerar underlaget. Men såvitt vi kan bedöma finns ingen avslutad kontrollerad studie på människa med publicerade resultat. Den farmakokinetiska karakteriseringen (halveringstid 0,5 timmar) kommer från en enda råttstudie, inte från människa.
Var GHK-Cu har evidens
Utvärtes, kosmetisk/dermatologisk användning — inte injektion.
Var BPC-157 har evidens
Djur- och cellmodeller för vävnadsreparation — inte människa.
Gemensamt
Inget kliniskt underlag för det tillförselsätt någon av dem säljs till här.
Så skiljer de sig i praktiken
Storleksordningen på mängderna skiljer sig ungefär en faktor 100: GHK-Cu anges i milligram (1–2 mg), BPC-157 i mikrogram (250–500 mcg). De tillhör också olika kategorier i kompendiet och studeras för olika utfall — hudens uppbyggnad respektive läkning i muskler, senor och mag-tarmkanalen. Att de nämns tillsammans beror på att båda marknadsförs under samlingsbegreppet "reparation", inte på en delad mekanism.
Vanliga frågor om GHK-Cu och BPC-157
Är GHK-Cu och BPC-157 samma typ av ämne?
Nej. GHK-Cu är ett kopparbindande tripeptidkomplex, BPC-157 ett fragment av ett annat protein. De delar varken ursprung eller structur.
Finns det studier på människa för injektion av någon av dem?
Inte som vi har kunnat hitta. GHK-Cu:s enda humanstudie gäller utvärtes bruk; BPC-157 saknar humandata helt.
Varför nämns de ofta tillsammans?
Båda marknadsförs kring begreppet vävnadsreparation, men det är en marknadsföringskategori, inte en delad verkningsmekanism.
Vilken har starkast evidens?
Vi rangordnar dem inte. GHK-Cu har en publicerad human RCT (utvärtes); BPC-157 har inga humanstudier alls, bara djur- och cellförsök.
Den blå tonen i GHK-Cu kommer av kopparn — BPC-157 är en vit torr kaka.
FDA har flaggat GHK-Cu vid injektion
FDA har listat GHK-Cu bland råvaror som kan innebära betydande säkerhetsrisker vid injicerad användning, och den enda publicerade humanstudien gäller utvärtes bruk efter laserbehandling. BPC-157 saknar helt humandata; hela dess underlag är djur- och cellstudier från en enda råttmätning av halveringstiden. Ingen av texterna är rådgivning om hur ämnena ska hanteras.
Se fullständiga uppgifter i kompendiet
Halveringstid, rapporterade mängder och källor för båda ämnena.